Nyss inflyttad till Stockholm för drygt tio år sedan möttes jag av rubriken på en löpsedel: ”Så många lantisar bor i din stadsdel!” Detta ansågs så viktigt att det var värt hela löpsedeln, och jag antar att ämnet fyllde ledare, mittuppslag och sportbilagan. Det är ett intressant perspektiv, speciellt när man tänker på att den stora majoriteten i Stockholm är inflyttad. Lantisar är vi allihopa, ja’ me’ och du me’.
2018-01-24
Men många vill inte alls bo i storstäderna, utan i mindre orter eller på landet, längre norrut, eller mer söderut. Andra köper sig ett hus eller gör om lantstället till permanentboende. Kanske skaffar höns och en tupp, odlar grönsaker, startar biodling och så småningom säljer tuppen för att det är skönt med sovmorgon på helgen.
Inom våra yrkesgrupper är vi otroligt lyckligt lottade när det gäller det här. Så länge vi illustratörer, formgivare, serietecknare och animatörer har verktyg att skapa med kan vi i princip utföra våra yrken var vi vill. Den friheten är underbar.
Men trygghet behövs också. Och Svenska Tecknare finns där som ett stöd när vi behöver bolla avtal med juristerna, lyssna på en podd från ett panelsamtal, stämma av med en arvodesrådgivare, läsa Tecknaren och senaste nytt på webben eller ta del av avtalsmallar och praktiskt tänk i frågor som organisationen jobbar med. Att följa kollegor på sociala medier, skicka hejarop till varandra online betyder mycket. Och om man vill träffas öga mot öga kan man passa på när Svenska Tecknare har evenemang i olika delar av landet.
Vi vill att alla medlemmar ska känna sig närvarande och delaktiga i det som händer i vår förening. Vi gör mycket, men det kan vara klurigt att samordna saker över hela landet. Det brukar bli allra bäst när det finns medlemmar på plats som vill engagera sig – då blir det en fin lokal förankring. Hör gärna av dig till mig med förslag på hur vi kan bli bättre på att nå ut, eller på något som du skulle vilja göra på din ort.
Karin Ahlin är illustratör, författare och Svenska Tecknares ordförande